Att folk kan förändras så snabbt, det gör så jävla ont i mitt hjärta. För den biten av mitt hjärta som den personen ägde, ägs inte längre av samma person, den ägs av en annan, en främling, en fiende. Men det är inte de värsta, för den biten kan man ju ge till någon annan. Men att personen inte ens bryr sig, att man inte längre är synlig, att man helt plötsligt blivit osynlig. Det är det som är det värsta.
Och nu har det hänt för många gånger i mitt liv, men det är väl en bit i livet som alla går igenom nån gång. När alla man trodde man stod närmast helt plötsligt blir någon som man knappt känner igen. Men that's life och vad kan man göra åt saken? Jo, ingenting. Nu hoppas jag att ni inte uppfattat det här fel, att man ändrar utseénde har jag verkligen ingenting emot, men när insidan förändras, där går fan gränsen!

---